Ibland när vi diskuterar med Tilde så undrar man om vi pratar för döva öron.
Man undrar och undrar...ända tills den dagen man får det i nacken:
Scenario:
Jag står i köket och försöker få Tildes uppmärksamhet som i sin tur sitter
ute i vardagsrummet och leker med Lykke.
Mamma - Tilde...Tiiiiilde, hör du mig?
Tilde - Mamma..du får vänta på din tur, jag pratar med Lykke.
Mamma - !!!??!!...ok, säg till när du är klar.
Lång tystnad
Tilde - Så mamma, NU kan du prata!
Diskussionerna om att man inte avbryter utan väntar på sin tur har
helt klart gått fram. Lite bättre än vad jag väntat mig får jag säga.
Tilde kan alla trick i boken för att slippa gå och lägga sig och
ibland så tryter humöret hos oss föräldrar och man blir så där tråkigt barsk.
Härom kvällen var precis en sån kväll och när fröken bad om vatten
för 10:e gången så fick hon en föreläsning om att klockan var mycket,
hon blir trött på dagis etc etc
Till svar får jag ett kort:
-Mamma...lugna NER dig!!
Hur kontrar man en sådan kommentar?